Det finns bara en kategori bloggare

När jag först utvecklade min - oerhört stereotypiserande - teori om bloggare så gick den ut på att det bara finns en kategori bloggare; rättshaveristen. Alla bloggade om mordet på Olof Palme, UFOs, Carl Bildt och andra dumheter. Ok, kanske inte alla, men nästan i alla fall, resten hamnade inom ramen för acceptabel varians. Under ett antal år så kunde jag tryggt luta mig tillbaka, peka och skratta och dra alla bloggare över en kam, rättshaverister! Lakoniskt kunde jag le och tillskriva denna beskrivning allt och alla som verkade inom sfären för offentligt ordbajseri. Rättshaverister! Tills en dag. Plötsligt hade varenda dags- och kvällstidning med självrespekt ett gäng professionella bloggare, alltså vanliga jävla skribenter - journalister är väl ett lite väl starkt ord att använda i de här sammanhangen. Det hela kulminerade när Aftonbladets Den Fete började blogga. Virtanens fjantiga listor tillsammans med en helt meningslös blogg gjorde att det hela tog en annan vändning. Bloggen var inte längre ett uttryck för den lilla människan, den hade blivit övertagen av inne- utelistor, käcka partyminglare och annat ointressant patrask. Bloggen som uttrycksform var för alltid förändrad. därmed inte sagt att den någonsin varit betydelsefull eller intressant. Plötsligt gick inte mina en gång så tydliga referensramar att applicera på bloggandet som fenomen. Schulmanns degenererade fånleende var det som definierade den absoluta förändringen. En analys av mina kvantitativa data visade på att vi stod inför ett paradigmskifte. Rättshaveristerna var inte längre ensamma, teorin behövde utvecklas, och efter gediget forskningsarbete kom svaret:

Det finns numera två kategorier bloggare; Karriärister och Rättshaverister